Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Landstigningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a jä
orden,
ler
a ide
san
en
adj
elit
ft od
|
de & I
da
sot
prål
ef
IV.
Landstigningen.
Hela dagen bade åtgått till denna förrättning, och
inpan stenen hunnit resas, var redan solen nedgången,
men en mild skymning spridde sig öfver högen, så att
man ännu der kunde läsa de inristade runorna.
»Se,» sade Herbert, »ljuset lyste väl icke öfver grå-
bårsmannen, såsom du säger, Carl, men icke heller är
det natt öfver hans vård. Skymningen väntade hans
gudar, och i skymningen möter han dem nu. Låt oss
ändock 1ro, att, der han nu vistas, der är dag.»
»Du sysselsätter dig för mycket med hedningens håg-
komst, broder Herbert, men oss kalla andra pligter;
vi måste, så snart solen uppgålt, lägga ut för att söka
efter de spridda skeppen.»
»Hvarför icke genast ?» frågade Herbert. »Natten är
ljus, man ser ännu vidt omkring, och finnas några se-
gel på trakten, så skola vi nog upptäcka dem. Dock
fruktar jag, att vi måste färdas långt nog, innan vi
träffa något, ty säkert har stormen drifvit dem till-
baka till svenska kusten, och dit torde äfven vi böra
begifva oss.» - :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
