- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
110

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Landstigningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

110

Det var Tawasternes hufvudstyrka.

»Huru länge skola vi ligga här och nöta bort tiden?»
sade en af dem till en man, som stod längst fram på
skäret, utan vapen, med ett rödt kläde svept kring
midjan, en trumma i ena handen och i den andra en
blankt slipad metallplåt, tjenande till spegel, och i
hvilken sällsamma tecken och bilder voro inristade.
»Väl är du en vis man, Lalli, men den här gången sy-
nes Nekki ”) hafva bedragit dig. Vårt korn är upp-
ätet, köttet är snart slut, och intet mer finnes att få
vidt omkring. När vi förtärt det sista, då få vi suga
på ramarna. Den gamle Obto ”’) gör det endast om
vintern, men oss vill du lära att göra det äfven om
sommaren.»

Den tilltalade iakttog tystnad, fortfarande alt se öm-
som i sin spegel, ömsom utåt sjön. Då tröttnade den
frågande, steg upp och nalkades honom på ett par stegs
afstånd, dock utan att våga vidröra honom. »Jag så
ger dig till,» återtog han, »att du nu har räknat nog.
Ilmarinen ”"’) har väl gjort sitt verk. Han blåste bort
de kristnes drakar och sänkte deras män ned i Aloen
järfvi +); der ligga de nu hos Pakkanen ++), som vältat
öfver dem sina tyngsta isbällar och begrafvit dem
bland sin eviga snö. Aldrig komma de dädan, och vi
kunna trygga gå hem och pläga oss hos våra qvinnor,

——

+y Nekki, hos Finnarne hafvets gud eller ungefär densamme
som Svenskarnes Necken.

+e) Okto, enligt den finska mytologien icke blott björnen,
skogens berre, utan äfven guden i stjerobilden på himla-
hvalfvet.

2209) Ilmarinen , vindarnas gud.

+) Aloen-järfoi, underjordens flod, densamma som Styx.

+t. Pakkanen, köldens gud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free