Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hedna-mön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
ansigte och hela skepnad, att han ej kunde framföra
ett ord. Flickan bröt först tystnaden:
»Vill du icke sofva mer, fremling?» frågade hon.
»Nu skulle jag ej kunna det,» svarade Herbert, »och
hade jag vetat, att du var i mitt grannskap, skulle jag
ej kunnat tillsluta ögonen, om ej af fruktan att se dig
försvinna.»
»Du tycker då om att se mig?»
»Har någon man sett dig och icke gjort det?»
»Jag vet icke, ty det ha de ej sagt mig, men väl
har mången sagt till mig som du; dock har det aldrig
fröjdat mig, förrän jag hörde det af din mun. Eller
hur var det, sade du verkligen så?»
»Mina ord,» svarade Herbert, »voro väl icke alldeles
sådana; de sade något ännu mer, men mest talade väl
mina blickar.»
»Ja,» återtog flickan, »så lär det ha varit. Jag för-
stod hvad du menade och förr än du sagt det»
»Hvem är du då, dejeliga mö, och hvad har fört
dig hit?»
»Jag heter Illina, och min fader sände mig ut, all
smyga mig fram bland Ruohtis män och döda så många
jag kunde med min yxa.»
»Du skulle således äfven kunnat döda mig?»
»Ja visst, men det ville jag icke.»
»Och hvarföre skonade du mig, då jag sof och ej
kunde göra motstånd?»
»Kaoske var det just derföre. Men så var det icke
heller, ty att döda en värblös kristen, det är icke
orätt, belst af. en qvinna. Men du var så skön —
nej, det var icke heller det, ty Metenen är också en
skön yngling, men honom skulle jag väl kunna döda,
om han vore min fiende. Nej, det var någonting,
bin
tiny
till;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
