Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hedna-mön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sm em oc
cs ww & & m sr
159
VIL
fHedna-mön.
Herbert hade, andra aftonen efter härens ankomst
till den nya lägerplatsen, besökt posterna och, på åter-
Vägen derifrån, satt sig ned ’i en liten skogslund, der
en klar källa sipprade fram mellan gräset. Sedan han
en stund suttit der: tankfull, insöfdes ban, utan att
märka det, af det sakta sorlet. Då han vaknade, satt
en ung flicka midtemot honom. Hennes ljusa hår var
sammanfördt i en lång fläta, som hängde henne utåt
ryggen, och med ändan likväl låg tvärt öfver dess
knän. En rock af bvitt valmar räckte henne ned på
halfva vaden och sammanhölls om lifvet med en röd
’gördel, hvars toffsar gingo ned till fotknölen. Hon
stödde hufvudet i ena banden; i den andra höll hon en
löfqvist, bvarmed hon fläktade bort myggor och brom-
sar, som surrade kring den sofvande. Vid hennes sida
låg en liten tveäggad yxa, med en spets i toppen af
skaftet. :
Herbert visste icke rätt, om han drömde eller var ’
vaken. Förvånad betraktade ban den sällsamma synen,
men betogs tillika, jemte förvåningen, så af det vilda,
men hänförande, behag, som låg spridt öfver hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
