Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hedna-mön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
närmaré känna både henne och sig sjelf, och innan han
vet, hvad han med heder kan och får säga henne. När
kan jag nästa gång träffa dig?»
När du bjuder det,» svarade Illina; »jag har ju sagt
dig, alt jag tillhör dig, och att du eger att befalla öf-
ver din egendom.»
»Vill. du då möta mig här i morgon afton vid sam-
ma tid?» :
»Jag skall vara här,» svarade hon. »Men gif mig
den lilla blå blomnian der bland gräset; det är maan
vähä-ruoho» ”).
Han gjorde det. Hon gömde blomman vid sitt bröst
och gick.
Länge stod Herbert qvar och såg efter henne. Det |
var honom, som hade hon tagit med sig någonting af
honom sjelf, som om han ieke mer var samme man.
Han kände sig så underlig till mods, icke glad, icke
sorgsen, men likväl på samma gång både glad och
sorgsen. Han ville tänka på hären, på den förestå-
ende striden, på sin vän Carl, men vid allt stod den
fremmande flickan framför honom, och ban såg och
hörde och mindes ej något annat, än henne.
Slutligen väcktes han dock ur sin dvala af en mans
ankomst, som med bekymrad uppsyn nalkades honom.
Det var höfvitsmannen för den fänika knektar, som
var ställd till väktare i skogsbrynet, hvilken berättade,
att en knekt, vid namn Krake, saknats på sin post.
och att man fruktade, det han öfvevgått till fiendens
och nu för honom kunde förråda härens hela styrka och
ställning, ty det var en listig och förslagen säkte.
— 2 ?"
+) Maan väkä-ruohko, fioska namnet på förgät-mig-ej, egentli-
gen: jordens lilla gräs.
nl
ån,
ig
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
