Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hedna-mön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165.
»Var obekymrad, Hejdrik,» svarade Herbert, för hvil-
ken nu ett ljus uppgick, och som på en gång återfiek
hela sin sinnesredighet, »var trygg, den skälmen skall
ingenting förråda.»
Icke?» frågade Hejdrik öfverraskad; »den stränge
berrn vet då» . ...
»Jag vet åtskilligt, som jag bär icke kan omtäala,
men till herr jarlen måste jag genast gå och förtälja
det.»
I Birgers tält fann han biskop Kol. Detta var ho-
nom icke okärt, och han bad om tillstånd att tala.
»Jag bar,» sade han, »en syndabekännelse att af-
. lägga, men jag könner ingen bättre biktfader, än eders
nåde, helst som den högvördige herr biskopen är till-
slådes, att kunna biträda med sin högre kunskap i
ritualen i hvad som kan brista eders nåde sjelf i dessa
stycken.»
»Tala då, kära gosse,» sade Birger; »det skall verk-
ligen fägna mig, att en gång kunna få meddela aflös-
ning åt en sådan syndare som du, ty du har hittills
endast gifvit mig anledning att tacka och berömma
dig. Väl då, att du också är som andra menniskor’»
»Tyvärr alltför mycket,» svarade Herbert, »ty jag
har i min sjelfklokhet och öfvermod velat handla på
egen hand, och derigenom varit nära alt ställa till en
stor olycka.»
»En olycka, som endast är nära, är ännu icke så
farlig,» svarade Birger. »Men fortfar, du gör mig ny-
fiken.» :
Herbert berättade nu huru han en afton, då hären
äonu låg qvar vid Mustasaari, råkat i en skogsdunge
höra några knektars samtal, och huru en af dem, hvil-
ken, efter hvad Ac öfriges ord gålvo tillkänna, brukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
