Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hedna-mön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
dig inför honom och mig. Icke lärer han lättfärdigt
bryta biktens insegel.»
Jarlen kastade härvid en blick af allvar på biskopen
och en af vanlig välvilja på Herbert, åt hvilken han
hviskade vid utgåendet: »Lycka till, gosse! Du har
funnit en perla af oskattbart värde; akta henne väll
Carl Ulfss on hade andra dagen ryckt ut med en trop
ryttare, att bespeja Tawasternes ställning. En skara
af dessa mölle dem på återvägen, men drog sig it
sidan, obeslutsam, om den skulle våga en strid.
»Jag tänker,» sade Carl till riddaren Knut Björnsson;
hvilken red vid hans sida, »att vi icke uppehålla oss
med någon onödig kamp mot hedningarne, emedan det är
mera maktpåliggande, att vi snart komma tillbaka till
jarlen och förtälja honom hvad vi kunskapat om fen
dens ställning och sannolika förehafvande. Eller hvad
tänker ni, herr Knut?»
»Tvärtom,» svarade denne, »tror jag, med den ädle juo”
kerns tillåtelse, att man icke bör försumma något till-
fälle, att nedgöra så många man kan af den fördömda
hednatrossen. Ju mer vi förminska deras styrka, der
sto lättare blifver den slutliga segern, och det år ja
ändå för den allting sker.»
»Det är dock, synes mig, ett onyttigt förspildt blod,
invände Carl.
»Men af hvilket hvarje droppa skall blifva en perla
i vår salighetskrona,» genmälde Knut Björnsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
