- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
169

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hedna-mön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bita
host

ad
phi

et, -
or dl

ar
god
tills.
h é
he

169

dige säger, och jag skulle löna hennes förtroende med
ett lågt bedrägeri! Hon har räddat den kristna hären
från förderf, genom det hon förlamade öfverlöparens
lunga; bon skonade mitt lif, som hon bade i sina hän-
der, och jag skulle vedergälla hennes dubbla ädelmod
med ett dubbelt nidingsdåd! jag skulle, ingjuta lögnens
ord i hennes öra, för att förmå henne locka sina lands-
män i förderfvet! Hon vill offra allt för mig, och jag
skulle, som en skamlig ockrare, vilja vinna allt på
bekostnad af hennes heder och samvetslugn! Förr
skall min tunga förtorka och min hand förvissna, än
de låna sig till någonting så oerhördt!»

Den unge mannen hade härunder böjt sin stämma;
hans ögon gnistrade, hans läppar skälfde, och han steg
småningom närmare biskopen, hvilken, icke utan en
viss förfäran, drog sin tältstol litet tillbaka. Slutligen
sade han ganska saktmodigt:

»Men den gode herrn bör dock besinna, att flickan
år en kältlerska, en guds-förnekerska, och att sådana
år man ingen tro och lofven skyldig.»

»Står den läran i Guds ord?» frågade Herbert, icke
utan någon bitterhet. »Men,» tillade han, »hvar hon
än må stå, min blifver hon aldrig. Ett vill jag dock
bedja hans nåde om, och herr biskopen afslår säkert
icke heller min bön: att denna min berättelse måtte
blifva en bemlighet för alla andra, ty endast åt Carl
Ulfsson ernar jag ytterligare förtro den. Det tanklösa
pladdret må öfva sig på mig bäst det vill, men icke
bör den goda flickan blifva dess föremål.»

»Jag lofvar dig det, son Herbert,» svarade Birger,
vbåde för mig sjelf och för herr biskopen. Han är
en andlig man, och du kom ju, som du sade, att bikta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free