- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
183

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Offret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

ende, »och kroppen är nu tyngre än gråstenéri. Se,
hur den trycker sig ned i. jorden!» oa i
— Först efter en lång .stund vaknade Lalli, satte sig
upp och såg med förvirrade blickar omkring sig:i kretsen.
Derefter föll hån på sina knän, räckte händerna mot
höjden och sade: oo &

"»Jag tackar eder, I gudar, för hvad J låtit. mig se
och förnimma! Gifven mig nu styrka att förtälja för
dessa män blott en hundradedel af de .herrligheter,
-hvartill jag varit vittne, och öppnen deras hjertan, att

fe måtte förstå mig!» | .
. Nu steg han upp och vinkade åt de närvarande, som

i sin ordning alla föllo på knä. Dee .
»Jag var i Tuonela "),» sade han, »och såg våra hä-
dangångna fäder, huru väl de der hade det. Der vexer
kornet osådt och böjer sig sjelft ned åt den Kand; de
räcka ut att plocka det; der lägger sig haren och: rå-
djuret sjelfmant för deras fötter, och orren flyger sper
Jande i deras bänder. Men icke möda. de sig sjelfve
härmed, utan mör, skönare än jag kan beskrifva dem,
anrätta deras mat och räcka dem mjödet i den gyllne
bägaren, och breda ut den mjuka varghuden på gräset,
när de önska hvila. Och källorna sorla så sakta, och
:aspens Jöf darrar så ljufligt, och svala vindar susa fram
äåfver ängen. Der hafva de. ett dagligt gästabud och
dagligen frisk matlust, ny törst och ökade begär»
Åhörarne suckade. Tiakkan fortfor: -
»Dock är deras fröjd blott en skugga mot det sol-

ljus, hvari gudarne dväljas. Och i deras församling

blef jag nu införd. I högsätet satt Jumala, han, som
utsmidt fästet och satt solen och stjernorna derpå, sjelf

’’4) Tuonela, de dödas lemvist, enligt de gamla Finnarnes myti-
ska begrepp. Öm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free