- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
193

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Offret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

493. .

arm från hans kropp, men emellertid hade ett par
andra, som, hemtat sig från öfverraskningen, skyndat
fram. Den ene lyfte sin klubba öfver hans hufvud,
men just som ban ville slå till, sprang Herbert honom
förbi, så att slagets våldsamhet drog Tawasten sjelf i
marken, och Herberts svärd träffade den andre i brö-
stet. Nu var platsen fri, och han sprang ned till
floden. Den forsade stridt, men här var ingen tid
att besinna sig. Han kastade af sig hjelmen, störtade
sig i vågorna, gick till bottnen, men var snart åter
uppe på ytan, tog svärdet mellan tänderna och sim-
made. Han märkte nu, att vattnet dref honom utföre,
och att hans bemödanden, att kämpa emot strömmen,
endast skulle uttömma hans krafter. Han lät sig der-
före drifvas af böljorna och fördes af dem utföre, dock

småningom närmande sig till andra stranden. En,

skur af pilar susade omkring honom; men som han
ständigt dykade, förfelade de sitt mål, och blott två
sådana träffade honom, den ena i högra sidan, den an-
dra i venstra armen. Ändtligen hade han dock upp-
nått den motsatta stranden.

Här trodde han sig i säkerhet. Så var det likväl
icke. Flere af Tawasterne, lika goda simmare som
han, hade äfven kastat sig i floden, och några af dem
voro honom redan nära. En upplöjd åker låg honom
närmast och der bortom en småskog. Dit ställde han
nu sin flykt. Innan. han uppnått skogen, hade han
dock hunnits af mer än en bland sina förföljare. Hans
svärd befriade honom väl från dem; men det skedde
icke utan att han sjelf träffades af någras vapen, och
hans flykt fördröjdes. Slutligen var han dock inne i

skogen, men denna var så gles, att den icke hindrade,

hvarken honom att springa eller fienderna att följa

VT VA

:

!
i
ju
Ö

Eld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free