- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
194

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Offret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

hans spår. Han upphans derföre af ännu ett par Ta-
waster ock måste uthärda striden toed dem; Väl se-
grade han äfven nu, men icke heller nu utan än ett
sår till de många, han redan erhållit. Icke desto-
mindre fortsatte han sin flykt, men: med’ ständigt min-
skade krafter. Hjertat slog så våldsamt, att det ho-
tade sönderspränga hans bröst, och blodet strömmade
utföre hans kläder. Han stannade ett ögonblick, för
ätt hemta andan, då han i detsamma såg ännu en af
sina’ förföljare, som blott var på några. stegs afstånd
ifrån honom. Det var väl den siste, men den fruktans-
värdaste, ty Kan var, liksom lan sjelf, väpnad med
harnesk och svärd, dertill frisk och osårad, och svart-
sjuka och hämdbegär gåfvo honom ökade krafter.

Herberts deremot voro alldeles uttömda. Han ställ-
de sig mot ett träd och sade: »Jag tackar dig, o
Gud, att du åtminstone låter mig dö, icke som et
slagtdjur, utan som det anstår en krigsman!»

Emellertid hade Metenen hunnit fram, och den olika
striden började. Väl försvarade sig Herbert med’ när
stan öfvermensklig styrka och hade gifvitl sin fiende
ett icke obetydligt sår. Denne var lonom likväl allt-
för mycket öfverlägsen, att segern kunde vara tvifvel-
aktig. Ett bugg af hans svärd’ träffade Herberts högra
arm, som hittills förblifvit oskadad. Den nedsjönk
maktlös vid hans sida, och han sjelf halkade ned på
gräset.

Metenen betraktade honom en stund med skadefröjd,
viss att bytet ej kunde undgå honom, och liksom för
att så mycket längre njuta af sin hämd. Ändtligen
lyfte ban sitt svärd. Herbert såg det och sade med
döende röst:

»Fader, moder, Illina!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free