Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Omvändelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
»Ja,» svarade hon, »Kave hafver lärt mig många af
sina bemligheter» . . . .
Carl vände bort hufvudet, och Birger sade allvar-
samt:
»Låt bli det der hedniska otyget, qvinna; dina
sigperier kan du göra hemma, men kom icke hit med
dem, ty min frände, Carl, är en så god kristen, att
hans själ skulle lida mer deraf, än hans ben kunde
hafva nytta af dina salfvor.»
Qvinnan böjde ödmjukt hufvudet, till ett tecken af
lydnad. Derefter frågade hon, om henne tilläts att
bese det skadade benet, och då hon fått denna tillå-
telse, aftog hon förbandet, undersökte med lätt hand
det svullna och illa skadade stället, och förklarade slut-
ligen, att hon ej ansåg det omöjligt att göra den sjuke
belbregda igen, men att dertill fordrades tid och ti-
lamod.
»Jag lofvar dig båda delarna, goda moder,» sade
Carl, »och min hjertliga tacksamhet dertill. Önskar
du en lön i silfver och guld, så skall den icke heller
tryta dig.»
Med förvåning betraktade qvinnan honom. Den
milda rösten tycktes tränga till hennes hjerta, och hon
sade, i det bon borttorkade en tår:
»Sådana ord, herre, äro min bästa lön. Silfver och
guld behöfver jag icke, men väl godhet och barmher-
tighet. Jag skall sköta dig, herre, som om du vore
en Suomis son — nej, som om du vore min son.»
Kuren gick, såsom hon förutsagt, väl långsamt, men
med tydliga tecken till god verkan. Plågorna minska-
des, den sjuke började få sömn och kunna njuta någon
föda. Länge satt qvinnan vid hans säng och bevisade
med sina outtröttliga omsorger, det hennes löfte, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
