- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
227

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Omvändelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vigd
k 1
mn: Å

» bild
Wen

LÅ i

|
sk
4

227

sköta honom såsom en moder sitt barn, icke varit ett
tomt ord. Ofta talade hon med bonom om sin make,
för hvilken hon tycktes hysa en vördnadsfull saknad,
men ingen serdeles ömhet, och om sin dotter, öfver
hvars förlust hon fällde bittra tårar. Hon var out-
tömlig i loford öfver flickan. Då slutligen Carl ber
rättade henne hvåd han visste om Illinas kärlek till
Herbert, klarnade hennes blick, hon slog. händerna
tillsammans och sade: : |

»Nu förstår jag allt. Derföre var hon så orolig den
sista morgonen, derföre smög hon sig bort! Hon är
bos sin brudgum — väl henne! Hvar bon än är,
så är hon lycklig!»

»Du tror då, goda qvinna,» frågade Carl, »att min
broder lefver, att jag skall få återse honom ?»

»Det. vet jag icke,» blef svaret; »men nog vet jag,

att Illina icke öfvergifvit honom, och att hon sköter ’

och tjenar honom bvar han må befinna sig.»
Bekymret öfver vännens öde fortfor att plåga Carl
ännu lifligare, sedan de kroppsliga plågorna minskats
och tilläto honom sysselsätta sig dermed, äfvensom
med tanken på de hemmavarande vännerna. Jarlen
delade hans oro och utsände bud i alla riktningar, för
alt kunskapa efter de försvunna. Intet af dem åter-
kom likväl med någon tröstande underrättelse. Man
hade funnit blodspår efter honom ända till det ställe,
der Metenens lik träffades, och det banesår, hvaraf
denne fått döden, syntes icke vara af ett sådant svärd,
som det man. sett Herbert bära, utan snarare af en
stridsyxa. Men här upphörde också alla spår, och
äfven gissningen förde icke längre. Man fruktade, att
andra Tawaster kommit till platsen, funnit den sårade
och numera värnlöse och på honom fullbordat offret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free