- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Andra delen /
238

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Kyrkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238

togo långa skutt, och så fortfor det. en god stund, äf-
ven sedan dimman försvunnit och den gamle harpo-
lekaren med henne.»

»Det der kan allt hafva något att betyda,» trodde
gumman.

»Väl har det så,» återtog gubben, »och. ni skolen få
se hvad det blifver för en lek, när Ruohtalaisst våga
sig åstad att bygga på Uhripaikat. Gifven akt då ba-
ra, huru stenarna, som de föra fram: och som de tvun-
sil oss alt spränga, börja bagla dem kring öronen,
och de blifva glada, om de kunna komma unden med
hela armar och ben. Men det skall icke lyckas dem,
ty Ukko är visshändt, och han träffar dem nog både
i ryggen och i skallen, så att de fara af med ens bort
till Aloenjärfvi. Då skall jag skratta mitt årsskratt.»

Dagen efter takresningen på Tawasteborg lät jarlen
största delen af tropparna anträda återtåget till Ma-
stasaari, för att derifrån vända hem till Sverige. Det
var också hög tid dertill, ty kölden började tillaga,
och folket, fruktande att nödgas tillbringa vinternidet
fremmande landet, der ingen fende mer syntes vara
att värta, började temligen: högt yttra sitt missnöje
Jarlen låtsade ej. märka det; men. som han ville afböja
dess anledning och framför allt dess utbrott, påskyn-
dade han hemtåget, fastän tidigare, än han eljest er-
nat. Han föreslog Carl, att följa med de: bersvändan:
de, ehuru, som han sade, kan dervid talade emot sin
egen fördel, emedan han gerna: vie hafva. qvar dess
umgängelse och nogsamt kände huru toma: de föreslå:
ende långa vinteraflnarna skalle blifva utan honom
Carl vägrade likväl att mottaga: anbudbt, sägande:

- »Gud är mitt vittne, huru gerna jag skulle vilja återse
både Sverige och de kära, jag hafver derhemmi» —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 22:49:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/2/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free