- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
6

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Läkaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

och du gaf mig friheten och lät mig vända åter till de
mina. Aldrig, aldrig går det ur mitt minne, och in-
gen dag förflyter, då icke jag och qvinnan min och
barnen bedja för dig och välsigna ditt namn.»

»Nå väl,» genmälde Illina, »jag vill sätta din trohet
på prof. Der ligger min själs utvalde illa sårad och
döende. Faller han i min faders eller våra kämpars
händer, så, är hans död säker och äfven min. Gif
honom ett rum i din koja, och hjelp mig att vårda
honom !»

Mannen tog härvid, utan att yttra något ord, Her-
bert på sina armar och bar honom in i kojan. Han
lades på en mjuk säng och afkläddes. Det befans nu,
att såren väl upphört att blöda, men att hela kroppen
var svullnad, och ben och armar tjocka och stela som
bjelkar. De öfvermåltan spända krafterna hade satt
blodet i en jäsning, som öfverfylit alla käril, bragt det
ur sitt vanliga omlopp och gjort de inre lifsförmögen-
heterna för svaga att fullgöra sina förrättningar. Den
yttre huden brann såsom af en eld, under det att eh
frossa skakade de inre delarna. Illina var icke oförfa-
ren i läkarekonsten; hon låt begjuta den sjuke med kallt
vatten, och gick ut att plocka örter, tjenliga att lägga
på såren. Dock lyckades det ej förr än efter tvenne
dagars förlopp, att svalka feberbranden och någorlunda
bringa blodet ur sitt jäsningstillstånd. Först på tredje
dagen slog likväl den sjuke upp ögonen och kastade
en matt blick på sin sköterska, hviskade hennes namn
och föll tillbaka i den fordna sanslösheten. Illina bör-
jade blifva bekymrad. Svullnaden upphörde väl, men
i dess ställe inträdde en sådan ytterlig mattighet, alt
den sjuke mera liknade en död, än en lefvande. Han
förmådde icke röra någon led, såren ville ej börja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free