Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Läkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Dlina nedsjönk för sin morfaders fötter. ’ »Nu,» sade.
hon, »förstår jag mycket af min faders och moders ord,
som förut var mig mörkt. Han är icke mer! Ack,
förlåt bonom, der ban nu vistas, för hennes skull!»
»Jag har längesedan förlåtit honom,» svarade den
gamle, »både för hennes skull och-för din, ja, för hans
egen, ty mycket värre hade det dock kunnat blifva.
Men ju mer jag såg af menniskorna, desto ledare blef-
vo de mig. Jag hade besökt flera folk. Jag hade sett
de kristoe och funnit deras gud bättre än våra, men
menniskorna derför icke bättre, och sökande att göra
sin gud lika hämdfull, fåvitsk och sniken, som de
sjelfva. Dock fann jag bland dem blidare seder, jor-
den odlad och odlingen börjande att intränga äfven i
folkets själar; mycket var der gjordt för ögats och örats
fägnad och kroppens trefnad, och jag tyckte mig äf-
ven finna, att, eburu de förvändt Skaparens afsigter i
många stycken, voro de dock på väg att i åtskilliga
andra närma sig till dem. Jag såg der många villfa-
relser, men också många ljus tända. De voro, med alla
sina brister, åtminstone begynnelsen till menniskor.»
»Hvad såg jag deremot, när jag kom tillbaka bland
mina landsmän? Föga annat än vilddjur, trampande
en vild mark, boende i röken, som svärtade deras stu-
gor, öodlande med elden, som nedbrände de skyhöga
träden, och tjenande sina gudar, i det de slagtade
än de fyrbenta djuren, än hvarandra — och dessas
prest skulle jag blifva! Dessa odjur till gudar skulle.
jag tjena, denna råa boskap till menniskor skulle jag
bedraga, för att styra dem och slippa att sjelf blifva
deras offer! Jag ernade taga min dotter med mig och
färdas till ett annat land; men jag uppskjöt dag från
dag dermed, ty jag kunde icke äfvergifva det ställe,
fä Mn
SS JR. 0
MT MV ER JE RR JA AA KN AV EA 3 AE KA
a-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
