- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
21

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Läkaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21

der hennes moders ben hvilade. Då ryckte man hen-
ne ifrån mig och gaf henne till maka åt denne prest,
denne Lallit Icke kunde jag nu lemna landet, ty hvad
skulle jag göra under en annan himmel utan benne,
som påminde mig om hennes moder, och utan dessa
forssar, dessa fjäll, dessa mörka skogar, bland hvilka
jag varit så lycklig, derföre att jag egde henne och
icke egde kunskap om andra trakter? Jag kunde ej
lefva utan dessa minnen och kunde ej lefva ibland dem,
ty de grofva sederna, den råa vidskepelsen, de blodiga
offren sårade mitt förut sjuka hjerta.»

»Då drog jag mig undan till denna borg, der hem-
mets natur omgifver mig, men der jag slipper se och
höra dessa varelser, hvilka ej förstå att nyttja bennes
gåfvor, och som hota att sönderslita den, som vill lära
dem något bättre. Jag tog med mig några få tjenare
med deras hustrur, allesammans menniskor, dem jag
frälst från sjukdomen eller döden eller offerknifven,
som hade ingenting att söka, men allt att frukta af si-
na landsmän. Din moder besökte mig stundom, tilli-
ka med dig. Det var mina högtidsdagar, ty hennes
man gjorde henne icke sällskap. Det gladde mig att
höra, det hon ej var olycklig — det var allt hvad
jag kunde begära; men ännu mer gladde det mig att’se
hur du vexte upp och allt mer och mer började likna
din mormoder. Jag tog ett löfte af min dotter, att
bon skulle afböja det missödet, att se ditt bjerta tvin-
gas, att hon, om hon ej förmådde bindra det, skulle
anvisa dig mitt hus till en fristad eller, om du ej kunde
binna dit, en närmare tillflykt i den strida forssen.
Hon gaf mig sin hand derpå.»

" »Det var då derföre,» sade Illina, »som hon mer än
en gång varnade mig för den brudgum, min fader

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free