Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Presterne och sångarne uppstämde nu: Te Deum
laudamus, hvartill församlingen svarade med ett Kyrie
Eleeson , båda sångerna understödda af de utländska
spelmännen. Härunder aflade först Birger sjelf, med
alla tecken till uppriktig vördnad, hyllningen för den
nye konungen, och Hans efterdöme följdes af rådet och
alla ansedda män, som voro tillstädes.
Hvad fattas dig, käre gosse?» sade fru Ingeborg till
sin son, den unge Magnus, söm satt vid hennes högra
sida, och som vid faderns ord bleknade och syntes be-
tagen af ett plötsligt illamående; »jag tror du blir sjuk!
Kanske är det för varmt för dig här i kyrkan? Men
du plägar ju eljest icke vara så klen.»
»Var icke bekymrad för mig, moder,» svarade gos-
sen; »det går straxt öfver. Jag vet icke hvad som kom
åt mig; sannolikt var det af de tunga kläderna, som
trycka mig.» |
»Hvad skall då din broder Waldemar säga, som bar
en sådan tyngd att bära, ieke blott kronan på bufvu-
det, utan äfven båda händerna fästade, den ena med.
spiran, den andra med äpplet? Visst ser han besvärad
ut, men likväl alls icke sjulf»
»Ack,» suckade Magnus, »nog går det an, när man
bar sådana saker att draga på. Sådant, tycker jag, skulle
vara mig lätt och lustigt, och de skulle icke det min-
sta besvära mig.»
Modern kastade en orolig blick från den ene till den
andre af sina söner, och derra blick tycktes vilja in-
tränga i framtiden: »Gud låte antingen icke min aning
gå i fullbordan,» sade hon för sig sjelf, »eller må mina
ögon innandess vara för alltid lyckta, att de slippa se
det gräsliga jag fruktar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
