Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52:
Om : aftonen var en stor bankett på borgen. Bland
gästerna var äfven jarlens hofskald, Sturla Thordars-’
son ”). Honom kallade Birger till sig och sade:
»Har du icke, min lärde sångare, något .qväde för
den här dagen? Den kan ju vara så god som mången.
annan, hvars minne eder ädla konst firar.»
»Bättre, eders nåde,» svarade skalden, »bögre och
bepriseligare än dem, som vanligen gifvas oss fattiga
minnessångare till ämnen. Men just derföre rädes jag,
att ämnet blifver mig öfvermäktigt, och att min stac-
kars blyga och enfaldiga sångmö — ty hvar och en af. i
oss hafver en sådan, liksom hvarje hus har sin tomte
— när hon ser omkring sig så mycken prakt och herr-
ligbet, blifver alldeles betagen och stum af lutlter häp-
nad och beundran.»
»Bra, bra, käre Sturla; sådant der kallas ju på konst-
språket för ett proemium, är det icke så, och det får icke’
fattas i en välbeställd bok, och icke heller framför ett
välbestäldt qväde? Men när det nu är gjordt, åter-
står det endast, att du tager harpan och sjunger. Bär
hit henne, du småsven lille!»
Skalden bugade sig med ett leende, satte sig på en
stol, hvilken ställdes åt honöm nedanför konungens hög-
säte, slog några slag på den framburna barpan och
sjöng: i:
”Höj upp dig, mitt qvåde , och klinga, min harpa, .
om mildrika dater i ljufliga ord;
men väldiga bragden, om bjeltarne spord,:
låt ljuda i toner, högstämda och skarpa.
") Birger jarl lärer ha varit den siste af svenska regenter, som,
evligt forntida bruk, hällit en skald vid sitt hof, och Sturla
Thordarsson har någon tid vistats hos honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
