- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
83

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. De Förskjutna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

83

»Kunde Carl verkligen tro det om mig?» ropade
Ragnild, i det hon steg upp och såg på honom med en
blick af smärta.

»Förstå mig rätt, min själs utvalda,» genmälde Carl.
Jag fruktade, att du skulle tro om mig, det jag, så-
som menige man säger, endast för skam skull ville stå
vid mina ord, och tvinga mig sjelf till ett äktenskap,
som jag önskade helst blifva qvitt. Jag kände dig,
stolts Ragnild, och visste, att du har ett konungsligt
sinne och ej skulle emottaga någon almosa, vore än
denna almosa en brudgums hand.»

»Gudskelof, vi hafva då aldrig missförstått hvaran-
dra!» inföll Ragnild. »Men tala mer! Ack, det är mig
en så ljuf hugsvalelse, att höra, det min Carl — så skall
jag dock alltid kalla eder — att min Carl förstått mig!»

»Ja,» ålertog Carl, »så bör du alltid kalla mig, ty
hvad namn vill du eljest gifva din make? Jag beder
dig endast låta mig veta, hvad tid du utsätter till ’vårt
bröllopp ?»

»Den tiden,» svarade Ragnild höglidligt, »står i Her-
rans hand, ty han allena vet, när han vill förena oss
båda i sin eviga glädje!»

»Hvad menar du, Ragnild?» frågade Carl bleknande.

»Jag menar,» fortfor hon, »hvad jag måste mena, att
det behagat Gud skilja oss åt här på jorden, fastän
han skänkt mig, ovärdiga, den trösten att veta, det
min ädle vän icke tagit från mig sitt hjerta, och den
tanken skall gifva mig styrka att bära hvad som är
mig förelagdt. Hör mig, Carl: om ert höga sinne icke
vårdar sig om den låga hopens prat, och ni ej en
gång behöfver edra likars bifall och umgängelse, så
tillkommer det likväl den qvinna, ni aktat värdig
er kärlek, att tänka på hvad hon är skyldig sin riddare.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free