Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. De Förskjutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
liga orsaken till sin ängslan, som hvarken moderns
föreställningar eller hennes varma böner förmådde stilla.
Hon började slutligen tro, att det var den orediga anin-
gen om något förestående ondt, hvilket hon ej:kunde
undvika. Denna sistnämnda föreställning gaf henne
omsider någon frid, »ty,» sade hon, »hvarföre skall jag
lägga denna sjelfplåga till olyckans egen plåga? Hon
träffar mig ändå, om Gud ämnat mig henne, och har
han det icke, hvarför då ängsla mig?»
Modern hade icke varit af hennes tanka, i anseende
till Guttorm. Hon ville, att de skulle omtala dennes
förhållande för junkern, på det de. genom hans bemed-
ling hos jarlen, måtte befrias från hans efterhängsenhet.
Denne man hade nemligen, så snart han -blifvit frisk,
åter infunnit sig i prestgården, kommit dit tillbaka
flera gånger, ehuru afvisad med samma köld, och der-
vid, glömsk af tacksamhetens pligt, fört samma råa
och ohyfsade språk, som första gången. Ragnilds omr»
sorgsfulla vård om honom under hans sjukdom hade han
skrifvit, icke på det kristliga deltagandets räkning, utan
på den jordiska kärlekens, och inbillat sig, att han
gjort ett sådant intryck på hennes hjerta, att hon icke
kuonat fördölja det, utan derföre skött honom med så-
dan ömhet, ehuru hon icke vågade, för föräldrarnas
och junker Carls skull, tillstå sin böjelse. Omsider
hade mäster Lars förlorat tålamodet, visat den oför-
skämde på dörren, och hotat, att, om han ännu en gång
syntes i prestgården, med tillbjelp af byns drängar
jaga honom derifrån. Nu hade han väl blifvit borta
någon tid; men knappt hade den nye biskopen begifvit
sig till Linköping och qvinnorna blifvit ensamma i
hemmet, förrän han åter visat sig der, och först då
Ragnild bestämdt vägrade att för honom öppna sin dörr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
