Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. De Förskjutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
och modern bedt honom förskona sig från den ledsam-
ma nödvändigheten, att utföra mäster Lars’s hotelse,
hade han, knotande och svärjande, aflägsnat sig, men
med löfte, att de nästa gång skulle på annat sält få
höra af honom.
Elin hyste mycken fruktan för den elake mannen;
men Ragnild satte sig ståndaktigt emot hennes förslag,
att använda Carls myndighet, för att. skydda dem mot
vidare förföljelser.
»Den gode Carl,» sade hon, »måste ju ändå lida så
mycket för sin kärlek till mig. Det rår jag dock icke
egentligen före, ty det hafver varit hans egen vilja,
att han kastat sina ögon på mig; men aldrig skulle jag
kunna förlåta mig, om jag, för vår trygghet och be-
qvämlighets skull, ådroge honom några sorger. Hans
hjerta skulle lida, om han visste, att en fremmande vågat
tala till mig, såsom den djerfve Guttorm gjort, om en
oren andedrägt fläckat hans ära, ty sin trolofvades ära
anser han som sin egen, och, i stället att vädja till
hans nådes, jarlens, bud, skulle han vädja till sitt eget
svärd. Det är skarpt och väldigt, och icke fruktar jag
för utgången af en strid emellan dem båda; men skulle
då ens den elakes skämda blod flyta för min skull, han
kanske dö i sina synder, och jag få hans förtappelse på
mitt samvete? Nej, nej, må Carl vara okunnig om
detta ringa bekymmer, som hans fästeqvinna utstått.
Krist gifve, att jag lika lätt kunde bespara honom alla
öfriga!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
