Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Konunga-ämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
’ »Ingenting är ej rätta ordet, min fader,» svarade Fi-
lip Knutsson, med en rynkniog på de välbildade ögon-
brynen, »ty jag har förmått honom att åtminstone icke
göra någonting emot oss, och detta är redan mycket.
Han är alldeles intagen för den korte Birger, alltsedan
deras möte vid Lödöse, och bar till och med begärt
hans dotter, ehuru endast barnet, åt sin son. Redan
anser han sig såsom slägt med berr Månesköld och pligs
tig att bistå honom med råd och dåd. När han fick
kunskap om våra afsigter, visade han i början en oblyg
vrede, och menade, att det var ett uppror emot den
lagliga öfverhelen vi förehade; men då jag erinrade
bonom om, att jag var en konungs son och allra minst
lika god som arfvingen af Bjälbo; att ni, min fader,
vore förmäld med konung Eriks äldsta syster, och att
min frände här, Knut Magnusson, var en konungs barn-
barn; att vår rätt var allra minst lika stor som barnet
Waldemars, så gaf han småningom med sig, och då’
han sporde hvad makt vi hade att räkna på, så fann
han det klokast att icke blanda sig i ett spel, der det
var ovisst, huru tärningarne kunde falla, utan afbida
tiden, och han gaf mig derför sitt handslag, att han
ville förbålla sig stilla.»
»Det är således en slug räf, den der Håkan?» frå-
gade Knut. »Men beskref då min morbroder för honom
vår styrka af både Svenskar och Danskar och Tyskar,
och sade bonom huru ’missnöjdt folket var med jarlens
egenmyndighet och hans grymma förfarande mot den
ädle martyren Hollinger, och huru det endast behöfdes
en liten framgång för våra vapen, för att se både äde
lingar och bönder affalla från honom ?»
" »Det gjorde jag visst,» återtog Filip, »och framför
allt lade jag vigt på det tyska, väl rustade och öfvade
Junker Carl. 86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
