Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Konunga-ämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
tbron uppsätta ett barn och förbigå denne mans. ättling
i rätt nedstigande led, -så länge någon sådan finnes
qvar, eller bur tycker du, frände Knut?»
»Jag tycker,» svarade denne, »hvad hvarje förståndig
man måste tycka, och när, efter segern, fråga blifver
om val till konung, i händelse något: val ens behöfves,
måste det vara på förhand gifvet.» .
»Du talar alltid som en klok man, systerson, och
min herr styffader må inbilla sig hvad honom lyster,
så skall han väl ändå inse, för hvilket bufvud kronan
är smidd.»
»Det får han nog lof att göra,» sade Knut; »men det
är kanhända väl betänkt, att icke på förband göra ho-
nom misslynt, genom det man stänger för honom alla
utsigter. Således har jag trott, man gjorde bäst att
nu tills vidare icke alls röra vid den strängen, eller
hur menar min berr morbroder, som väl förstår saken
bättre ?»
»Du tager ordet ur min mun, käre Knut; låt ho-
nom derföre vara i sin tro, och i stället att motsäga
honom» . ... |
. »Tillåter min morbroder, att jag håller med honom?
Är det så ?»
På detta sätt lyckades Knut förekomma det farliga
tvisteämnets förnyande. Hvar och en af de båda Fi-
lipperne trodde sig arbeta endast för egen räkning och
alt. den andre, utan att sjelf veta det, var hans bi-
träde och gick hans ärender. Knut å sin sida trodde,
alt de begge i sjelfva verket voro bans verktyg, och
alt, när en gång tiden blefve att dela rofvet, skulle de
båda lejonen lyfta sina ramar mot hvarandra och, me-
dan de söndersleto hvarann; kunde den sluge leoparden
måhända undanstjäla dem den blänkande skatten. ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
