Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Konunga-ämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
»Den lärde herrn är säkert trött af resan,» erinrade
Knut; »om han täckes följa mig, skall jag föra honom
till hans gästrum.»
»Gör det, systerson,» sade den yngre Filip, »medan
vi bär rådgöra om huru vi skola gripa verket an.»
Aktningsfullt följde Knut sin andlige gäst till bans
kammare, der han fann för sig ett rikt försedt bord.
Skrynklorna i kanikens runda anlete jemnades något
:vid anblicken häraf, och utplånades helt och hållet,
då bans ledsagare tog af sig en tung guldkedja, sä-
gande:
»Denna klenod bars af min salige morfader. Den
skall känna sig hedrad, om herr Finved, hvilken,
med en lika ädel börd som någon af oss, förenar lär-
da förtjenster, hvaröfver vi okunnige lekmän ej kunna
skrytå, täcktes emottaga henne och i sina böner nå-
gon gång ihågkomma’ den ringe man, som sist bar
henne.»
»Icke,» genmälde kaniken, »må den ädle herrn tala
om en lekmans okunnighet, ty sannerligen någon klerk
kan bättre lägga sina ord.»
»Och sina gyllne kedjor,» tänkte Knut för sig sjelf,
i det ban lemnade kaniken, efter att hafva anbefallt
honom i munskänkens vård. Då han åter kom ned i
salen, fann ban sin morbroder stående framför en bild,
hvilken föreställde en väpnad man af diger kropps-
byggnad. Det skulle vara Filips och Inge den Yngres
jarl, herr Folke, med tillnamnet den tjocke, Folkunga-
-ätlens stamfader.
»Ju mer,» sade Filip, »jag betraktar detta vördiga
anlete och dessa väldiga lemmar, desto löjligare och
otroligare förekommer det mig, att man vågat på Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
