Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Konunga-ämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135:
mig. Men mitt syftemål uppnådde jag dock, ty bisko-
pen trodde på min låtsade modfälldhet, och de tre upp-
roriska. trodde på honom. Derföre voro de så säkra
på sin. sak, att sjelfva konungens kansler i sin förmä-
tenbet gaf ett löfte, som ban ansåg mig alltför eländig
att våga bryta emot, och hans. medsammansvurne tyckte
sig redan. hafva både segern och mig i sitt våld. Gud
gaf dem deremot i mitt, och jag bafver lemnat dem i la-
gens... Ej är det min bämd eller mitt hat som fällt dem,
utan deras egna gerningar. Lagen hafver dömt dem.
Må Gud döma öfver mig!»
Det är då,» sade Ivar, »eders nådes mening, att
domen bör gå i fullbordan ?»:
sDet var,» återtog Birger, »en gång en höfding i det.
gamla Rom, jag tror han bette Brutus, hvars son —
märken det, J herrar, hans son, hans eget kött och
blod — befunnits skyldig till en sammangaddning
emot staden, för att dit åter införa de afsatta konun-
garne. Han dömdes efter lag. Då slöt fadern honom
i sina armar och gret öfver honom; sedan befallde han
bödeln att göra sitt handtverk, och satt sjelf, såsom
bans pligt bjöd, vittne till huru domen gick i fullbor-
dan. Denne fader, J herrar, var en blind hedning, och
jag är en kristen. Skulle jag låta bedningen komma
mig på skam?»
Ivar tryckte jarlens båda händer och bugade sig djupt,
för honom, i det han gick ut. Hans efterdöme följ-
des af alla de öfriga bland nämnden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
