Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Konunga-ämnena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
bedraga sig just då man trodde sig segra genom ett
bedrägeri, sådant var oförlåtligt.
Länge satt han sålunda förkrossad; men ur hans
hufvud arbetade sig slutligen en tanke fram, visserli-
gen ett halmstrå för den drunknande, men som dock
skulle hindra honom från att helt och hållet nedsjunka
i eländets och föraktets djup. Han måste låta verlden
tro, att han blifvit förledd-af den svekfulle jarlen, och
mot sin vilja dragit de arma offren i förderfvet. Han,
den andlige, Herrans tjenare, kände vida djupare ån-
ger öfver hvad han ovetande brutit, än den verklige
missdådaren, som skördade ogerningens alla frukter,
och under det den skyldige tills vidare undgick den
straffande handen, trotsande på sin makt och sin egen
rättfärdighet, straffade han, det oskyldiga verktyget,
sig sjelf, för att dermed försona den vredgade Guden.
Man skulle anse honom för en edsbrytare, en ovärdig
prest, det insåg han; derföre ernade han frivilligt af-
hålla sig från alla presterliga förrättningar. Han var,
emot sin vilja, skulden till de tre herrarnes död. Att
försona deras hamnar, ville han, på det ställe, der de
tre martyrernes blod flutit, uppbygga en kyrka, den
han ville kalla Kolbäcks kyrka ”), och hvilken skulle
inför efterverlden förvara hans namn och vittna om
hans ånger. Han kunde icke mer lefva såsom en mäåk-
tig och ansedd man; han skulle då åtminstone dö som
en from och botfärdig syndare.
mm — -
+) Så berättas det om denne biskop, hvilken äfven gifvit flera
" gåfvor åt Upsala domkyrka och företagit en pilgrimsfärd till
försoning af sitt brott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
