- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
140

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den Nykristna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

qvinligt, så sant menskligt, att hon älskade denna Guds
moder lika högt, som hennes Son.

Äfven Sankt Erik vann hennes bifall. Den ko-
nungslige hjelten, den ridderlige martyren, som var”så
sträng mot sig sjelf, men så blid mot alla andra, som
icke föraktade de menskliga förbållanderna, men icke
skattade dem bögre, än de voro värda, beundrade hon
varmt, men fattade icke rätt, hvarföre ban skulle bära
en tagelskjorta och fasta och plåga sig och huru Gud
kunde finna sig tjenad dermed. De öfriga helgonen vär-
derade bon föga, dessa, som icke hade annan förtjenst.
än att låta slagta sig som offerdjur, att, utan nytta
för verlden, sysslolöst tillbringa sin tid med böner,
försakelser och späkningar, eller som sjelfvilligt ådro-
go sig fremmande folks förtrytelse och hämd, när de
objudna inträngde bland dem med sina läror, fördömde
och hädade deras gudar och ville påtruga dem andra,
hvilka de ej begärt. Hvarföre de skulle företrädesvis
få stå inför Guds ansigte och huru Gud kunde göra
något afseende på deras förböner, mer än på ädla och
visa menniskors, hvilka icke blifvit förklarade för hel-
gon, detta öfvergick hennes fattning.

Hvad som isynnerhet väckte hennes tvifvelsmål, var
presternas rätt att förklara Guds bud och vilja, att ty-
da dessa än på ett sätt, än på ett annat, att utdela
allat, befria från eder och löften och inblanda sig i
menniskors hemligheter, stjäla deras förtroende och
berrska öfver deras samveten.

- »Så långt gick dock aldrig min fader,» sade hon.
»Ej bekymrade han sig om hvad andra gjorde, när de
icke hädade gudarna; icke ville han veta hvad hustru
och man, föräldrar och barn hemma i sina hus gjorde
och talade, och endast när någon begått ett missdåd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free