Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den Nykristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
»Det går omkring i mitt, hufvud, fader,» sade Her-
bert, »och jag vågar ej spörja dig mer, ty jag kan ännu
ej fatta hvad jag redan hört. Men det ser jag, att
du känner mer, än någon annan, som jag träffat, och
att jag gerna skulle vilja se dig bos min Birger, ty så
kallar jag jarlen, emedan jag tör säga, att han icke til-
låtit någon se så djupt i sitt hjerta, som den unge och
- oerfarne Herbert.»
»Hvad jag skall älska din jarl’» sade TIllina.
Från denna dag tillbragte Herbert icke blott aftnarna,
utan så många timmar, den gamles tid tillät, hos ho-
nom, och hans öra hängde vid dess läppar, och hans
blick följde hvarje rörelse i gubbens anlete, som om
han der velat hemta fyllnaden i de ord, munnen utta-
lade. Han vandrade med honom från land till land,
från folk till folk, knäböjde på moskéens golf, solade
sig bland pilgrimerna vid Ganges’s stränder, åskådade
gudstjensten i de jättehöga tempelgrottorna, och tillbad
med Parserna elden, såsom en sinnebild af den lifgif-
vande värman, solen, naturens alstrande förmåga och
den synliga återglansen af dess upphofsman. Han bör-
jade småningom förstå hvarföre den, som hört så myc-
ket, som varit vittne till så många olika plägseder,
som lärt känna så många skiftande begrepp, sjelf, lem-
nad i sin frihet, icke kunde tillhöra någon lära, när
.de alla voro orenade af så många missbruk och irrin-
gar, utan, emedan han ej fick lefva ostörd med sina
tankar bland menniskorna, föredragit att söndra sig
ifrån dem. .
»Hade jag,» sade gubben, »någonstädes funnit kri-
stendomen så tolkad, som dess stiftare lärt henne, skulle
jag blifvit en kristen, ty denna lära är dock af alla, i
sin höga enfald, den bästa och renaste; men jag har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
