Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den Nykristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
anträdt vandringen till det okända landet! Jag hade då
icke haft andra hågkomster än saknadens och eländets,
hågkomsten af mitt folks råhet och förnedring, af
min dotters förspillda lefnadsmål, af vantro, förtryck
och andlig träldom i alla jordens länder och i alla
sinnen. J hafven kommit till mig, två goda hjertan
hafva förtrott sig åt mig, jag har af eder erfarit, att
ännu några sådana till finnas ute i verlden, och att
jag derföre icke må förtvila om dess framtid. Den
enda önskan, jag ännu kunde hafva öfrig, vore att få
se min dotter; men jag har ju här hennes bild, och JI
skolen bära till henne min helsning och min välsig-
nelse. Hvad behöfver jag då vidare? Och nu, inga
tårar mer, inga bedröfvade anleten! Glädjen eder med
mig, att solen lyst öfver gubbens afton, fast hon stod
i moln under hans middag! Ännu, Herbert, bar jag
väl något qvar i mitt minne, som kan vara dig till
gagn att höra, och din hustru skall ej heller nu finna
gubbens berättelser tråkiga. Hon har kanhända också
en och annan fråga att göra honom, liksom förut. Se
så, sätten er nu hos mig, barn!»
Gubbens aftynande gick långsamt. Hvarje dag, då
vädret sådant tillät, bar man honom ut i friska luften,
och de unga trodde, då de sågo med hvilken vällust
ban insöp den, att bans helsa skulle återvända. Sjelf
kände han likväl nogsamt, att det icke så skulle ske.
»Vi hafva,» sade han,» utbytt spiselden emot solvär-
man, är icke det ett skönt byte?»
Ett ’par veckor förflöto på detta sätt under samtal,
så glada, som tanken på den snart förestående skilsmes-
san kunde tillåta det, men alltid med oförändradt sin-
neslugn, nästan med tilltagande munterhet hos den
gamle. En morgon, då han, som vanligt, satt utanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
