- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
151

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den Nykristna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

var det vid tanken att lemna dig, fader, och jag har
bäfvat för afskedsstunden; nu skall den då icke komma
i fråga»

»leke så,» svarade gubben; »skulle jag, för min få-
vitska barnslighet, vilja hålla eder här qvar, som i en
jordkula, och skilja er från verlden, dit J hören,
från eder bestämmelse och edra vänner och anhöriga?
Nej, så egennyttig har ingen funnit Partalainen, och
icke skolen J blifva de första, som få skäl att på hans
döda mull anklaga honom för en usel sjelfviskhet.
Nej, jag följer eder, J kära barn; jag följer dig till din
moder och dina syskon, Illina; jag följer dig, Herbert,
till din broder Carl och till din Birger. Jag skall då
åter skåda menniskor, som jag kan gifva det namnet,
och jag skall gå i kyrkan med eder, och ingen skall
behöfva säga, att ni fört en förstockad hedning in i de
kristnes samfund. Snart, hoppas jag, skall denna obe-
tydliga krankhet vara öfverstånden, och då anträda vi
färden härifrån.»

En annan färd var likväl den gamle ämnad: färden
till grafven. I stället att andra dagen känna sig frisk,
var han ännu mattare och ur stånd att lemna sängen.
På tredje dagen förstod han sjelf, huru det var beskaf-
fadt med honom och att han aldrig skulle uppstå från
sitt läger. Inga plågor hemsökte honom, men kraf-
terna bortdomnade småningom. De båda unga sutto,
oftast båda, men åtminstone alltid en, hos honom, och
då han såg deras oro, sade han:

»Sörjen icke, mina vänner; glädjen er snarare med
mig, att Gud har beskärt mig så mycken fröjd på jor-
den, innan han kallade mig till den eviga fröjden.
Tänken endast: om jag ej fått se och umgås med eder
före min bortgång, huru bedröfvad skulle jag ej då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free