Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den Nykristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
och om honom, att han förtjent en sådan hustru. Men
nu, ni små gossar, kommen till eder morfader och sä-
gen honom edra namn.»
- Så talade gubben med alla de kringstående, frågade
om hvad som tilldragit sig hos hans landsmän, sedan
Herberts och Illinas kunskap derom upphörde, gillade
Birgers stränga allvar och sade: »Jag förstår nog, han
kunde ej göra annorlunda, eburu han säkert velat det,
men han visste väl med hvad folk han hade att göra.»
Carl Ulfssons korta, men milda, styrelse berömde han
såsom möjlig, sedan jarlens föregått, bad sina barn
helsa till den ädle mannen och hans trolofvade, och
säga dem, att han gerna velat se två menniskor utan
fel och likväl begåfvade med så många dygder, men
att han snart skulle lära känna dem. Kyrkobyggnaden
på det gamla offerstället gladde honom såsom klokt
beräknad. »Det var en handfast början till ljusets tän-
dande.» Men med ens tystnade han, såg uppåt him-
len, räckte ut sina händer, som barnen fattade, och
sade med hög röst: »Nu är det middag!»
Det var bans sista ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
