- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
175

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vallfarten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

175

de visste nogsamt, att, i händelse af en sträng räfst,
skulle deras husbonde väl finna en tillflykt under jarla-
manteln, men de ingen undan repet. Detta var isyn-
rerhet fallet med hans högra hand, Jönnis, som fog-
den på Linköpings slott flera gånger låtit efterslå, men
som alltid funnit en fristad inom Mems murar, och
äfven der blifvit skonad endast af undseende för Birger
jarls son, hvilken fogden, liksom förut mäster Lars, ej
rätt visste till hvilken grad fadern ville gynna.

Det var bland hans folk en enda, som han miss-
trodde, emedan det var den klokaste af alla, men just
derföre också den, som kunde vara honom allra nytti-
gast vid genomförandet af. hans förslager. Han kallade
derföre till sig Barbro och sade:

. »Hör på, min kära Barbro, det, som vi nu :’hafvå
för händer, är icke något af våra vanliga små upptåg;
som aflöpa med. litet gnabb de första dagarna, vän-
skap och kärlighet de andra och slutligen några lödiga
marker i försoning, när tärnan drager härifrån. väl
behållen, så i ett som annat stycke. Du finner väl,
att flickan, som jag nu ändtligen fått under mitt tak,
icke hör till det slaget. För att vinna henne, har jag
vågat mer, än jag i början ernade, och gått längre i
galenskap, ån en så klok karl som jag rätteligen borde
göra, ty jag har velat gifta mig med henne, och det
vill jag ännu» =. ,

»Ni gifta er, herr Guttorm ?» frågade Barbro, | miss-
troget leende.

»Ja, säger jag dig, så tokigt det än må synas. För
mer än ett år sedan bjöd jag henne att blifva min hu-
stru, och du mins nog bur illa .det bekom mitt ben;
att hon afslog min hand, ty jag fick för besväret
Jigga der i byn hos hennes fader i många veckor. Nog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free