- Project Runeberg -  Junker Carl. Historisk roman från Birger Jarls tidehvarf / Tredje delen /
176

(1847) Author: Anders Lindeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vallfarten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

176

märkte jag, att, för allt det högförnäm hon visat sig,
hade hon ändå fattat en liten klockarekärlek till mig,
ty icke sköter man så der en sjuk stackare, som man
hatar och föraktar; men då hade hon det dygdemön-
stret junker Carl på kroken.»

»SOch har hon det icke ännu?» frågade qvinnan.

»Jo jo men.» fortfor Guttorm; »han är ett alltför
stor belgon, alt vilja bryta sitt ord, och dessutom
lika förgapad i henne som jag. Men hvad tycker da
väl? Den dumma gåsen, flickan sjelf, som med upp-
räckta händer borde taga emot ett sådant anbud, gör
svårigheter för det hon anser sig vara af oäkta börd.
Har du väl hört på maken? Vore min börd så äkta,
som hennes verkligen är, fastän den högfärdige bispen
låtsar vara laglydig och derföre icke erkänner hvarken
hustru eller barn, hade -gubben Birger så visst varit
vigd vid min moder, som presten i Kämpestad med
ecumman Elin, så sulte jag icke här, som en ebetydlig
man af vapen och den lappriskarlen Sigwards son, atan
jag bure nu Sveriges krona, och pappa Birger skulle
icke hafva besvär med något förmynderskap. Men det
der kan icke hjelpas, och det lönar ej mödan att tala
om den snö, som föll i fjol. Nog af, jag friade tifl
flickan och gjorde om det flera gånger, men Gek alltid
skam till tacken, och derföre måste jag nu gripa till
det här medlet. Få se om hon nu blifser villigare,
när bon finner att hon är i buren.»

»Det är således ännu er afsigt, berr Guttorm ?»

»Kunde jag slippa för bättre köp, så betalte jag väl
ioke varan så dyrt; men du, Barbro, som är en slipad
räf, du begriper väl, att det bär spelet ej kan räcka
länge. När qvinonorna försvunnit, blifver det ett ra-
sande väsen, att få veta hvart de tagit vägen. Folket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 14 23:04:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/junkercarl/3/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free