Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100.
till alltsammans! Och hur bon nu skall hånle åt mig
i sitt gudliga högmod!»
»Och hur den skrymtaren Carl,» sade Knut, »skal
visa sig from och högsinnad och kanske förlåta den:
ringe och vanmäktige röfvaren, som åsyftade så myc-
ket och förmådde så litet! Men så driek då och skölj
ned förtreten! Om lyckan sviker dig, så bör du der-
före icke svika en god kamrat, och framför allt icke
vinet, ty det bar intet ondt gjort.»
När Guttorm väl störtade ned ännu en bägare, men
icke svarade, återtog Knut sin visa, i det han med
knifven trummade på tallriken:
”Men den sluge jägarn kom:
”Ej må du stoltsera!”
Vred der fågelns nacke om.
Aldrig sjöng hon mera.”
" Ännu fortfor Guttorm att med osäkra, men häftiga,
steg gå fram och tillbaka. Slutligen grep han en knif
på’ bordet och rusade ut. När han var borta, sade
Knut med hånlöje:
’ »Se så, hans nåd herr Birger, rättnu tror jag; att
jag har betalt dig för högsätet bland trossdrängarne,
ty du skall riktigt få hugnad’ af din son, och, min bhe-
lige junker, ditt bröllopp skall blifva serdeles fröjde-
fullt! Sen J, den föraktade Knut Björnsson vet också
hvad han gör!»
En liten stund senare kom Guttorm tillbaka, med:
kinderna lika dödsbleka, som de förut: varit högröda.
Han tömde en bägare och ännu en och ropade sedan:
»Bara ett skri! Så en suck och . . . den fågeln sjun-
ger aldrig mera!»
»Hvad har du gjort?» frågade Knut likgiltigt.
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
