Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Guds Dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Slutligen tröttnade ban dock, han kände sig torr i hal-
sen och ropade efter en dräng. Men då ingen sådan
syntes till, måste han sjelf gå ut, för att hemta sig en
bägare. Han hade icke väl utkommit i gången, förrän
han der mötte en syn, som gjorde honom stel af fasa.
Det var Ragnild, halfklädd, med håret kring ax-
larna, blek och blodig, som kom emot honom.
»Guttorm Sigwardsson!» ropade hon, »man har mör-
dat» . . ..
»Jag vet, jag vet!» skrek Guttorm och sprang till-
baka i sitt rum, der han slog igen dörren efter .sig.
»Fördömdt illa tillstäldt,» sade ban förvirrad, »att de
döda icke ha så mycket förstånd, att de ligga stilla!
Tänk, om bon ändå går till honom. . . . Fastän ... det
må hon göra! Så må han ha henne — välbekomme!»
Han kastade sig på sängen, vände ansigtet mot väg-
gen och drog kudden öfver hufvudet. Han hade lik-
väl icke legat länge, förrän drängen kom tillbaka.
»Ursäkta, stränge herre,» sade han, »men prestdot-
tern» . . . .
»Bort, bort med henne! Stäng väl igen dörren för
henne!»
»Men hon gifver sig ingen ro!»
»Jag har sett det,» suckade Guttorm, »men skicka
efter fader Anselmus; han är en andlig man och måste
väl förstå konsten att läsa henne till ro, så att jag får
vara i fred för hennes spökande.»
»Hon vill nödvändigt tala med vår husbonde, sä-
ger hon.»
-»Jag har ingenting otaldt med henne, hör du, ingen-
ting numera!»
»Hon bad,» återtog tjenaren, vatt vi skulle skicka
efter den kloka gumman Reija nere i byn, som så väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
