Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Guds Dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
förstår sig på sår och blodviten, för att se till, om
någon hjelp ännu kan finnas för hennes moder.»
»Hennes moder?» frågade Guttorm och stirrade på
drängen. :
»Ja, som har blifvit mördad i natt; men vi tordes
icke släppa någon ut ifrån gården, utan herr Guttorms
tillåtelse, eftersom vi voro så strängeligen tillsagda och
Jönnis är borta» . ...
»Modern, modern, hon! Det var då hon!»
»Ja, visst är det hon,» återtog tjenaren, »och det
trodde jag att herr Guttorm längesedan visste. Det
är alldeles obegripligt hvem som kan ba begått det
pidingsdådet; för inte är det bvarken Jönnis eller Bar-
bro, ty en stund efter deras bortgång, och sedan vi
dragit upp vindbryggan efter dem, såg Rolfs bustru,
när hon gick upp i loftet, hurusom de båda qvinnorna
skildes åt i gången, och modern gick in i de båda
kamrarna, som dottern skulle hafva, och jungfrun gick
in i moderns rum, ty så der hade de bytt sängställe,
sade Barbro.»
Under drångens berättelse hade Guttorm fått tid att
hemta sig från sin förvirring. Ragnild lefde således,
och den gamla, en för honom likgiltig varelse, om
hvars lif eller död han icke bekymrade sig, hade af
misstag fallit hans offer. Och detta misstag bade skett
derföre, att de båda qvinnorna bytt sofrum. Gernin-
gen var således ofullbordad, ingenting vunnet, och när
Carl inställde sig, att uppfordra borgen och af borg-
herrn kräfva tillbaka dess byte och kalla honom till rä-
kenskap för rofvet, kunde han icke svara honom, att
detta gått honom ur händerna, ty hon lefde ju än.
Hon lefde och skulle fordra hämd på mördaren!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
