Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vedergällningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
ligen vid honom för detta lifvet, men de tårårna vero
icke smärtans och tröstlöshetens.
Birger jarl, jemte hans busfra, som han ej kunde lem-
na utan ett ord till afsked, gillade äfven hans föresats.
»Nog hade jag önskat, frände,» sade jarlen, »att se
dig qvarstanna i ditt land ’oeh hos din vän, hvilka
båda hafva så slort behef af sådana män som du, ty
hvar taga vi din like! Men jag förstår äfven hvad ditt
bjerta göres bebof. Må Gud snart gifva det lagnet,
som du söker, och skulle du verkligen finna det här
på jorden, så glöm icke bort, att en syster och en bro-
der vänla dig med öppna armar här på Årstad.»
Han reste, och ännu innan vintern belagt de sven-
ska kusterna med is, kom hans väpnare tillbaka, att
förtälja, det den gode herrn verkligen funnit det önskade
lugnet. Krönikan berättar bans sista bedrift sålunda:
”Och hård och förfärlig var striden der stod.
Bland högar af slaghe man vadar i blod.
Så tätt fålla huggen och sår ge de djupa;
väl faller mång hedning, men kristne ock stupa.
Till junkern de korsbröder ropade så:
”Ej höfves dig, broder, att långre här stå.
"Vi se, till vår skada skall drabbningen lyckta,
”men ämiuv är tid och vi bedjo dig flyckta.”
Då såg herr Carl Ulfsson sig noga omkring
och sade: ”Väl ser jag er glesnade ring,
”men ingen af er, som med flyckten den lämnat.
”När striden och döden åt eder J ämnat,
”säg, ämnen J mig endast nesa och blygd?
”Fj så är det sed i min fädernebygd.”
Allt flere de hedniska vapnen bortsopa,
allt tätare dra sig de kristne tillhopa.
Junker Carl. 4i"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
