Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Slutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
»Jag tackar eder, barn, för de orden. Tron mig,
jag behöfde dem!»
Han slöt dem dervid båda i sina armar, och i hans
ögon framträngde tårar, de första hans son någonsin
der sett.
Någon tid derefter berättades det, att biskop Lau-
rentius nedlagt sitt embete och anträdt en pilgrimsfärd
till den heliga grafven.
I en kammare på Årstad satt herr Birger med sin
husfru, då man för honom anmälde, att herr Herbert
Larsson begärde företräde.
»Begära företräde!» ropade Birger, i det han sprang
fram och slog upp dörren, »det behöfva fremmande gö-
ra, men icke min son Herbert och den flickan der; det
är din Illina, jag känner henne, ty så måste hon se ut.
Men så kommen in, barn, att äfven min Ingeborg
måtte få se eder. Hvad säger du, bustru, är det icke
ett par, som både Sverige och Finland hafva heder af?
När skön Ragnild, det sannskyldiga helgonet, icke fick
blifva Carls hustru, så finnes sannerligen icke eder
make här i landet. Men det lumpna följet nere i Sö-
derköping, som icke allenast höggo af hennes fagra huf-
vud, utan äfven brände hennes fina händer! Presterna
hafva länge talat emot den skamlösa jernbörden, som
icke är Guds dom, utan djefvulens. Det är det bästa
svartrockarne gjort, och just derföre, kan jag tänka,
hafver ingen aktat på deras ord. Men den skall åtmin-
stone för alltid bannlysas från Sveriges landamären, och
den der borgmästaren skall äfven få veta. hvad kans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
