Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krabban, som lekte med hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
Då funderade Pau Amma på saken, och så sade
hon: »Jag har gjort mitt val. Jag tar emot alla gåf-
vorna.»
Då gjorde den Äldste af trollkarlar en trolsk
rörelse med sin högra hand, ja, med alla fem fingrarna
på sin högra hand, och hvad inträffar? Jo, min vän,
Pau Amma kryper ihop och blir allt mindre och mindre
och mindre. "Till sist hade hon blifvit till en liten
grön krabba, som simmade i vattnet utmed kanoten och
ropade med den allra pipigaste röst: »Gif mig saxen!»
Och den lilla flickan tog upp krabban, lade henne
på sin lilla bruna hand och satte sedan ned henne
på kanotens botten och gaf henne saxen, och krabban
svängde den på sina små armar, öppnade och slöt
den och sade: »Jag kan äta nötter. Jag kan knäcka
skal. Jag kan gräfva hål. Jag kan klättra i träd.
Jag kan andas torr luft och jag kan finna ett Pusat
Tasek under hvar sten. Inte visste jag, att jag var
så märkvärdig. Kun?» (Är det rätt?)
»Payah kun», sade den Äldste af trollkarlar,
och han skrattade och gaf henne sin välsignelse. Och
lilla Pau Amma satte i väg öfver kanotens sida och
ned i vattnet; och bon var så liten, att hon kunnat
gömma sig i skuggan af ett torrt löf på land eller
under ett litet snäckskal på hafsbottnen.
»Var inte det bra gjort?» sade den Äldste bland
trollkarlar.
»Jo», sade mannen. »Men nu måste vi vända
åter till Perak, och det är ett godt stycke att paddla.
Om vi hade väntat tills Pau Amma gått ut från
Pusat Tasek och kommit hem, skulle vattnet själftmant
ha fört oss. dit,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
