Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katten, som gick för sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— =
122
går för sig själf, och för mig äro alla ställen lika
kära.»
»Inte om jag finns i närheten», sade mannen.
>»Om du inte hade sagt det där sista, skulle jag för
evärdliga tider lagt undan alla dessa saker; men nu
ämnar jag så ofta jag träffar på dig kasta mina båda
stöflar och min lilla stenyxa (det gör tre) efter dig.
Och så komma alla hyggliga karlar efter mig att
alltid göra.»
Då sade hunden: »Vänta litet. Han har inte
träffat någon öfverenskommelse med mig eller med
alla hyggliga hundar efter mig.» Och han visade
tänderna och sade: »Om du inte är snäll mot det
lilla barnet, så skall jag till evärdliga tider, så länge
jag finns i grottan, sätta efter dig tills jag får tag i
dig, och då biter jag dig. Detsamma komma alla
hyggliga hundar efter mig att göra.»
»Hm>, sade kvinnan, som stått och hört på,
>katten är nog mycket slug, men inte är han så slug
som hunden.»
Katten räknade hundens tänder — och de sågo
ganska hvassa ut —, och han gade: »Jag skall vara
snäll mot det lilla barnet, så vida det inte drar mig
för hårdt i svansen till evärdliga tider. Men ändå
är jag katten, som går för sig själf, och för mig äro
alla ställen lika kära.»
»Inte om jag finns i närheten», sade hunden.
>”Om du inte hade sagt det där sista, skulle jag ha
slutit munnen till för evärdliga tider; men nu ämnar
jag jaga dig upp i ett träd, så ofta jag får se dig.
Och så komma alla hyggliga hundar efter mig att
göra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
