hållanden ha däremot kalenderverk af olika slag tagits till hjälp, särskildt af Key-Åberg och Hyberg, äfvensom Sveriges Handelskalender. Sådana arbeten ha den fördelen, att de meddela uppgifter om alla orter och alla företag specificerade och nämnda vid namn, ej schematiserade till siffer- radernas hkformighet. En bearbetning af det i Kommerskollegium befint- liga näringsstatistiska primärmaterialet skulle visserligen i detta fall ge ännu värdefullare resultat; men det skulle ha medfört ett alltför opropor- tionerligt besvär, då materialet hade måst fullständigt genomarbetas. ^ Det ligger emellertid i den föreliggande uppgiftens natur att sätta i samband med hvarandra allmänt ekonomiska förhållanden och kommunika- tionsförhållanden. Hvad då beträffar litteraturen om järnvägarna — det rent statistiska materialet lämnas fortfarande åsido tills vidare — märkas först betänkan- dena af de många järnvägskomitéerna, bland hvilka följande visat sig mest gifvande: Köping —Hult-komitén (1852), statsjärnvägskomitén (l856), med Nils Ericsons omedelbart därpå följande betänkande öfver statens järn- vägsbyggnader (s. å.); vidare — viktigast af alla — järnvägsundersöknings- komitén (1859), norrländska järnvägskomitén (l885), 1893 års järnvägs- komité (1894 —95) och Sveriges allmänna exportförenings export-tariffkomité (1906). Den förut omtalade ekonomiska komitén behandlade i sitt första betänkande (1886) en ren järnvägsfråga, nämligen frågan om ett järnvägs- monopol för staten, och dess arbete bar vidare frukt i C. R. Troilius' skrift »Staten och jernvägarne» (l890). Statsbanorna ha nu fått sitt stora monument i minnesskriften Statens järnvägar 1856—W06, där nästan alla sidor af deras verksamhet blifvit föremål för utförlig behandling och hvari föreliggande framställning i sitt ursprungliga skick ingick såsom en afdelning. Genom detta arbete får man för första gången en detaljerad bild af vårt lands största ekonomiska före- tag, med en utförlighet och mångsidighet som icke tillnärmelsevis blifvit uppnådd af något kändt svenskt arbete för andra motsvarande områden och som icke heller — märkvärdigt nog — veterligen har någon jämnbördig medtäflare i framställningar af andra länders järnvägssystem. Detta är i sig själf tillräckhgt att ge arbetet en enastående ställning. Visserligen skulle man äfven i denna publikation, liksom i de många som redan berörts, ha kunnat önska något mera af lifvets friska färg, af erfarenheter från järn- vägsekonomin och järnvägstrafiken sådan den ser ut i verkligheten och ej blott i reglementena. För de mera centrala delarna af föreliggande framställning ha sådana uppsatser i verket, som kasta ljus öfver statsba- nornas betydelse såsom köpare — d. v. s. som ekonomiskt företag — varit af särskildt värde; men inånga andra partier ha användts för enstaka frågor. För de enskilda järnvägarna är materialet synnerligen obetydligt. Något har dock varit att hämta ur Cl. Adelskölds Utdrag ur mitt dagsverks- och pro diversekonto (2.a uppl. 1899—1901), ehuru arbetet i rikt mått ' Key-Åberg3 framställningar bygga på detta material, men äro nu ej längre alldeles nya (utgifna 1899 resp, 1901 och gällande åren 1897 och 1899).