Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Järnvägarnas inflytande på landsbygdens befolkningsfördelning - Norra stambanan (jämte Tvärbanan och Luleå—Ofoten-banan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
något som tillräckligt tydligt framgår af att Solna sockens ökning 1867—1905
ensam är nästan lika stor som samtliga järnvägssocknars folkmängd då
banan öppnades.
I Upsala län kan man däremot konstatera, att stambanan icke medfört
något slags folkökning, utan att dess järnvägssocknar
— trots uppgång före
järnvägsanläggningen
— tvärtom visa genomgående nedgång, medan länets
landsbygd i medeltal under trafikperioden gått ansenligt framåt. Detta är
lätt förklarligt i betraktande af att länets industri (sågverk och järnverk) till-
hör en helt annan del af länet; men det måste konstateras, att statsbane-
linjen ej lyckats framkalla några nya industrier i sin omedelbara närhet.
Huruvida banan bidragit till jordbrukets uppryckning är svårare att säga.
Både Västmanlands och Kopparbergs län stå i hufvudsak utanför stats-
banornas inflytande; det är andra banor som där ha den afgörande vikten.
De få socknar som beröras af stambanan kunna då ej tillåta några slut-
satser. I Västmanland är det egentligen endast två socknar som visa star-
kare ökning, den ena inneslutande Heby stationssamhälle; i medeltal är
järnvägssocknarnas utveckling relativt svagare än före järnvägens tid. Lik-
nande är förhållandet i
Kopparbergs län, ehuru Krylbo stationssamhälle
här är af betydelse.
Med Gäfleborgs län är Norrlands gräns uppnådd.
Upp till Bollnäs förete järnvägssocknarna visserligen en stor absolut
folkökning (36 X på 27 år), men trots detta mindre än länets medeltal (40 %)
och relativt mycket mindre än före järnvägens tid, då dessa socknar utveck-
lades betydligt hastigare än länet som helhet. Stambanans omgifningar
sakna visst icke industriella anläggningar (t. ex. Storviks sulfitfabrik och
Ockelboverken), men i det stora hela ligger tyngdpunkten af både trävaru-
och järnindustrin utanför dess område, och förekomsten af en god jord-
brukssocken — såsom Hanebo anses vara — kan aldrig motväga industrins
attraktionsförmåga. Ofvansjö sockens folkökning synes i främsta rummet
böra tillskrifvas Storviks bruks- och stationssamhälle (Hammarby).^
Vid Bollnäs kommer emellertid banan upp till Ljusnan, och därmed
börjar dess afgörande inflytande för Hälsinglands industri, som till stor del
är koncentrerad omkring älfven och järnvägslinjen. Stambanans betydelse
är här slående och visar sig
— som vanligt
— framför allt i en mycket
stark relativ ökning under byggnadsperioden ;
hela länets utveckling är stark,
men järnvägssocknarnas ändå mycket starkare. I hur pass liten grad sock-
narnas folkökning i dessa trakter beror af de större stationssamhällenas upp-
komst kan man få en antydan om genom jämförelse mellan sockenfolk-
’
Enligt upplysningar från orten. De något äldre svaren till Norrlandskomitén angå-
ende jordbruket (III 231 f., 250) äro ej lika gj^nnsamma. Från Kilafors afgår (enligt 1904
års godsslagsstatistik tab. 3) 611 ton hö och halm.
’
Storvik är icke municipalsamhälle, hvadan alla officiella folkmängdsuppgifter saknas.
Med användning af E. Arosenius’ siffra för ortens folkmängd 1900 (i Statistisk tidskrift,
1903, 108) får utvecklingen följande utseende:
Ofvansjö sockens folkökning 1879—1900 1,547
Storviks folkmängd 1900 1,589
Minskning i socknen frånsedt Storvik 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
