Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Stationssamhällena och industrien på landsbygden - Allmänna sociala verkningar af de nya samhällenas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
införa >
köptyger > och därmed äfven bidragit att uttränga folkdräkterna,
som visserligen delvis börjat försvinna redan före järnvägarnas tid.^
Hvilka faktorer som kunna medverka till att i framtiden åstadkomma
en återförening af industri och jordbruk kan här ej upptas till undersökning.
Emellertid förefaller det uppenbart att icke järnvägarna i och för sig äga
en sådan tendens, ty såsom redan ofta har framhållits består deras främsta
verkan i att befordra befolkningsagglomerationen, ej att sprida industrin
o
jämnt öfver ett större område. Åtminstone har detta otvetydigt visat sig i
Sverige. Den möjligheten är dock gifvetvis icke utesluten att automobil-
trafiken i framtiden skall kunna bli i stånd att utplåna den skarpa motsats
som för närvarande råder mellan orter alldeles invid nya kommunikations-
leder (eller stationer) och dem som ligga några mil därifrån.
Alltnog, de nya småorterna på landsbygden äro ett hufvuddrag i bilden
af vår utveckling under de sista femtio åren, eller, såsom dr E. Arosenius
träffande uttryckt det, »uppkomsten och tillväxten af de många stads- och
köpingsliknande samhällena är en för vår tid^ lika egendomlig företeelse som
de talrika stadsanläggningarna voro för 1600-talet». ^
Frågar man sig då huru denna utveckling verkat i allmänt socialt hän-
seende så blir svaret visst icke lätt. Något rotlöst måste alltid vidlåda or-
ter utan historia i ett land med så gammal odling som Sverige, och så
torde också vara förhållandet med många af de nya orterna, främst natur-
ligtvis de norrbottniska grufsamhällena. Industriorterna äro i kanske fler-
talet fall säte för ett enda stort företag, af hvars tillvaro hela orten är full-
ständigt beroende, så mycket mer som fabriken eller bruket i
fråga vanli-
gen äfven äger all jord i samhällets närhet. Detta medför att all makt i
det nya samhället förlägges hos en enda person, och det försvårar ofta nog i
högsta grad lösningen af arbetarnas bostadsfråga. Den isolering och ren-
odling af en industri, som denna anordning innebär, medför i
verkligheten ett
upphäfvande af arbetsfördelningens princip, eftersom endast ett slag af arbete
kan förekomma för den som vill stanna på orten. Uppkomsten af supple-
mentära industrier — t. ex. sådana som använda kvinnoarbete, då hufvud-
industrin använder mansarbete o. s. v. — skulle säkert medföra en stor national-
ekonomisk och social vinst, men de synas vanligen ej förekomma i de svenska
industrisamhällena. Och om då därtill kommer, att det företag hvarpå hela
samhället bygger är föga stabilt eller föga bundet vid just den orten, så
att det med lätthet kan nedläggas eller flyttas då konjunkturerna lämpa sig
därför, såsom förhållandet i
hög grad är beträffande sågverksindustrin, så
kunna förhållandena lätt bli mycket betänkliga*.
’
L. De Geer Minnen I (Sthlm 1892) talar (131) redan vid år 1850 om »den alltmer
och mer ur bruk gående blekingska nationaldräkten», och K. Bfhde i
Nyköpings lån omtalar
detsamma beträffande bl. a. Vingåkersdräkten i sin femärsberättelse för 1851/55 (s. 7).
^
Nämligen i
Sverige, ej i andra länder.
^
Statistisk tidskr. 190.S, s. 113.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
