TREDJE KAPITLET. JÄRNVÄGARNAS BETYDELSE FÖR OLIKA INDUSTRIER. Vill man nu söka reda på hvilka industriers utveckling järnvägarna särskildt kunna antagas ha påverkat, blir uppgiften såsom ofta antydt ganska svår. En ledtråd har man emellertid i det bekanta förhållandet, att det i alla länder egentligen är de tunga, skrymmande och i proportion till sin vikt föga värdefulla varorna som erhållit nya transportmöjligheter genom det nittonde århundradets kommunikationsmedel — lyxartiklar och dyr- barare industriprodukter ha varit föremål för världshandel i flera tusen år. Först med stora transportföretag, som kunna fördela sina utgifter efter hvilken princip som passar dem bäst, har man fått möjlighet att differen- tiera transportpriset efter transportartiklarnas värde och har först därigenom blifvit satt i stånd att öfver hufvud taget flytta varor som ej tåla höga transportkostnader . Och dessa förhållanden måste få en alldeles särskild betydelse i Sverige med en industri baserad på mycket skrymmande bränsle och råvaror. Att malm och timmer i någon större utsträckning skulle frak- tas på järnvägarna antog man dock ej vid deras anläggning, sådant trodde man för alltid vara hänvisadt till vattenvägarna, och det skulle kanske ej ha varit omöjligt att hos oss finna motstycke till den engelske järnvägschef i gamla tider, hvilken lär ha besvarat en trafikants anhållan om att få frakta kol med det harmsna utropet: »Härnäst vilja de sända gödsel» . I själfva verket måste denna uppfattning omedvetet ha behärskat von Ro- sen, trots hans gränslösa optimism beträffande järnvägarnas möjligheter, ty annars kunde han ej gärna ha velat anlägga dem som förmedlare af trafiken mellan de inre sjöfartslederna. I stället är det järnvägspessimisten Ericson som i verkligheten tänker högt om järnvägarna då han af dem skapar ett själfsländigt sammanhängande trafiknät. I verkligheten ha de skrymmande varorna spelat en hufvudroll i trans- porten alltifrån järnvägarnas första dagar i Sverige. Redan 1865, det första år som både Västra och Södra stambanorna voro öppnade i deras helhet, ut- gjorde »skogsprodukter» mer än en tredjedel (35,4 %) af statsbanornas hela trafik, medan trä- och stenkol tillsammans representerade 5,i X, malmen 4,3 % och spannmålen 15,3 ,% — dessa fyra så godt som alldeles obear- betade varor alltså tillsammans 60, i X ^f hela godslrafiken. Och hvad de egentliga råvarorna — frånsedt spannmålen — beträffar har deras andel i stort sedt gått framåt på statsbanorna, i synnerhet sedan den stora malm- * Jfr F. \V. R. ZiMMERMANN i Handbach der Wirlschaftskiinde Deulschlands IV (Lpz. 1904) 202. * W. M. AcwoRTH The Elements of Railway Economics (Oxf. 1905) 63.