Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Järnvägarnas betydelse för olika industrier - Jämförelse mellan fraktkostnaderna förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afståndet fallande skala.[1] I större utsträckning kan ej heller någotdera gärna
ha förekommit, då forböndernas egna kostnader ej liksom en järnvägs
minskades med transportens längd eller omfång. Från denna synpunkt
böra de samtida uppgifterna ses.
De lösryckta och till stor del partiskt utplockade uppgifterna i inlagor
från intressenter för olika bansträckor måste naturligtvis efter den historiska
kritikens vanliga regler utdömas. Men de första järnvägskomitéernas
betänkanden synas ej i denna punkt kunna misstänkas för partiskhet, och
deras uppgifter ha därför större värde. De synas därför väl förtjäna en
bearbetning.
I Köping—Hult-komiténs betänkande af 1852 uppgifvas forlönerna i
bergslagen växla mellan 6 och 12 sk. bko per skeppundmil, lägst i
Köpings-trakten (6 sk.—6 sk. 8 rst.), högst i Filipstads bergslag {8 sk.—12 sk. à 13
sk. 4 rst.), motsvarande pr tonkilometer 10 1/3 till 20 2/3 öre. En hel del
uppgifter meddelas dessutom för särskilda sträckor af en längd växlande
mellan 34 och 137 km, och dessa siffror visa i hufvudsak samma
förhållanden, 10 till 20 öre pr tonkm. Mera sällan meddelas uppgifter för särskilda
varor, dock t. ex. för järneffekter mellan Örebro och Arboga (54 km) till
en fraktkostnad af 10,9—13,6 öre pr tonkm.[2] Äfven för så kort sträcka
som 50 km är statsbanetaxans tariff 10 (som innefattar järn i sändningar
på minst 2 1/2 ton) mindre än hälften af den minsta siffran (5,0 öre pr
tonkm). Och medan man som sagdt ej har skäl att förmoda, att
axeltransporten för längre afstånd företedde någon fallande skala, går järnvägstariffen
nu ned till 2,57 öre pr tonkm på 300 km och 2,18 öre på 450 km, så att
medelpriset i statsbanornas egentrafik 1904 var pr tonkm 2,85 öre för
tackjärn och 2,89 öre för götjärn, sannolikt ej mer än fjärdedelen eller
femtedelen af frakten före järnvägens tid.[3]
Sju år senare än Köping—Hult-komitén afgaf
järnvägsundersökningskomitén sitt betänkande, som äfven i denna del var långt öfverlägset sina
föregångares; och vare sig det nu beror på användning af ett annat
prisstatistiskt material eller på att axeltransporten verkligen fördyrats på de
mellanliggande åren, säkert är att dess siffror, som delvis anges såsom
| rdr rmt pr ctr | |||
| Västra Vingåker— | Stockholm | (18 mil) | 1,50 |
| Örebro | (5 » ) | 0,40 | |
| Sala— | Falun | (10 1/2 » ) | 1,25 à 1,50 |
| Västerås | (3 1/2 » ) | 0,30 à 0,50 | |
| Köping— | Stockholm | (14 1/4 » ) | 1,25 à 2,00 |
| Västerås | (3 1/4 » ) | 0,30. | |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
