Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Järnvägarnas betydelse för olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
en koncentration af industrin, en minskning i stället för en ökning af an-
talet förelag, åtföljdt af en väldig ökning i
produktionens omfång. Anta-
let begagnade masugnar uppgick till 226 år 1861, men började falla defi-
nitivt f. o. m. 1876, tills det nu nedgått till 129, medan blåsningstiden mel-
lan 1861 och 1905 stigit endast från 27,688 till 34,868 dygn. I stället är
produktionens ökning per masugn och dygn följande:^
Medeltillverkning Medeltillverkning
per masugn per dygn och masugn
ton ton
1858 678 5,89
1863 902 6,78
1868 1,271 7,70
1873 1,619 8,01
1878 1,766 9,49
1883 2,212 10,24
1888 2,821 11,47
1893 2,983 12,18
1898 3,719 13,35
1903 3,727 14,58
1905 4,182 15,47
Sålunda finner man att medeltillverkningen pr masugn mer än sexdubblats
samt pr dygn och masugn två- till tredubblats.
För stångjärnsverken möter man i
utpräglad grad samma utveckling,
men siffrorna må i detta fall utelämnas, särskildt emedan stålverken t. o. m.
1873 voro inräknade bland stångjärnsverken, så att exakta jämförelser ställa
sig svårare.
I och för sig visa emellertid dessa siffror icke järnvägarnas inflytande,
och statistiskt är detta egendomligt nog ganska svårt att upptäcka. Det
finns dock tillräckligt material af andra slag för att bedöma kommunika-
tionernas betydelse för utvecklingen.
Sveriges järnhandtering i midten af förra århundradet synes ej ha för-
ändrat sig mycket sedan tysksmidet infördes i början af 1600-talet, och
hvad tackjärnsproduktionen beträffar ej ens sedan öfver hufvud taget bläster-
smidel försvann mot slutet af medeltiden. ^
Rent tekniskt torde tackjärns-
tillverkningen ännu i
dag bygga på samma grund som alltid i vårt land,
nämligen på träkolsbränning i
masugn. För stångjärnsproduktionen hade
däremot det gamla tysksmidet i
öppen härd (härdfärskningen) redan på
1740-talet vid sin sida fått vallonsmidet (i Dannemora), likaledes med öppen
härd, därtill på 1830-talet det viktiga lancashiresmidet, som populärt kan
betecknas såsom vallonsmide i sluten härd, äfvensom slutligen omkring
midten af århundradet franche-comté-smidet, som stod i samma förhållande
till tysksmidet. För alla dessa färskningsprocesser var det gemensamt att
’
C 1905 s. IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
