Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Järnvägarnas betydelse för olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
de använde träkol som bränsle; och nästan lika litet som koks i
Sverige
någonsin fått ersätta träkol vid tackjärnsproduktionen, har »puddlingen»
med stenkol som bränsle fått användning vid välljärns-(stångjärns-)tillverk-
ningen. Däremot skedde just i senare hälften af 1850-talet införande i
Sverige af den då fullkomligt nya bessemermetoden, som i viss mån be-
friar från hänsyn till bränslet, emedan värmen alstras af ämnen som ingå
i
själfva järnet.
Delvis beroende på bergverkslagstiftningen, som noga reglerade särskildt
afsältningen af tackjärnet, men framför allt beroende på kommunikations-
förhållandena, var järnindustrin till ytterlighet decentraliserad. Nästan i
första rummet synes den ha reglerats af skogstillgången för kolning, på
grund af omöjligheten af att forsla träkol; men heller icke malmen kunde
transporteras långt med dragkraft, och t. o. m. tackjärnstransporten stötte
på stora svårigheter där man ej hade vattendrag att tillgå. Om själfva tek-
niken^ lika väl som lagstiftningen lade hinder i
vägen för en koncentra-
tion, så blefvo hindren sålunda oöfverstigliga på grund af transportförhål-
landena. Med ett ganska träffande uttryck kallades tidens järnindustri i
en af koncessionsansökningarna för Bergslagsbanan en »
hemslöjd ».^ Alla
tidens framställningar visa oss också bergslagen öfversållad af små mas-
ugnar och små bruk, placerade öfverallt där malm, skog och drifkraft stodo
att få i de anspråkslösaste dimensioner, men på grund af sin ringa produk-
tionsförmåga ur stånd både att införa en tekniskt tillfredsställande förädling
och att affärsmässigt drifva produktion för export.^ Järnindustrin var
ej blott en industri för sig själf, utan äfven ett appendix till jordbruket,
något som socialt kunde ha sina fördelar, men som naturligtvis uteslöt
produktion i stor skala.
Den tendens till koncentration som uppenbart inträdde i midten af år-
hundradet sammanhängde dels med den restriktiva brukslagstiftningens
successiva afskrifning under perioden 1835—1859,* dels med de nya pro-
duktionsmetodernas inträngande; men det är betecknande för smådriftens
uthållighet att just franche-comté-smidet, den sist införda af de n5’^a me-
toderna, fick den största spridning på 1860-talet, på grund af att det inne-
bar en förening af vällugn och härd, medan en vällugn efter lancashire-
metoden kräfde tillvaron af 3—4 härdar — ett större antal än de små bru-
ken kunde hålla i
gång.^ Kommunikationernas tillstånd tillät fortfarande
icke en koncentration.
Men järnvägarna kommo, och därmed försvann hindret för den kon-
centration, som då från alla håll kräfdes och eftersträfvades.
^
Jfr Cassel a. st. 146.
^
Bergslagernas järnvägsaktiebolag 14. Landshöfdingen i Örebro län (H Örebro län 1861/G5
s. 14) talar i samma mening om bergshandteringen som en »folknäring».
^
Detta tillstånd framgår exempelvis ur bergslagslänens höfdingars femårsberättelser un-
der 18.50- och 1860-talen, Järnvägsundersökningskomiténs betänkande, Skatteregleringskomitens
betänkande (1876) 109, järnvägspetitioner o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
