103 I långt mindre sammanhang med järnvägarna står den öfriga väldiga fråvaniindustrin. Trävaruindustrin går som bekant i sin nuvarande gestalt tillbaka till åren omkring 1850, och grunden var alltså lagd innan ännu Sverige och allra minst Norrland ägde några järnvägar. För transport af själfva timret intaga också järnvägarna alldeles obetingadt en jämförelsevis underordnad plats — den regelmässiga och naturliga transporten sker här på flottlederna. Tyvärr saknas en vederhäftig statistik ej blott — med vissa undantag — för flottledernas trafik utan t. o. m. för deras längd och alltså än mer för det flottade timrets medeltransportlängd. De sakkunniga beräkningar till hvilka man äger tillgång kunna ej göra anspråk på större noggrannhet, men de visa i alla händelser hvilket ofantligt transportarbete flottlederna represen- tera. I Väg- och vattenbyggnadskårens minnesskrift beräknas flottledernas längd endast i Dalarne och Norrland 1901 till 18,000 km, alltså mer än en och en half gånger hela svenska järnvägsnätets utsträckning vid samma tid.^ Professor A. G. Högbom uppgaf 1898 fraktkvantiteten på en- samt de norrländska flottlederna till 30 mill. timmer om året och beräk- nade medeltransportlängden till 15 mil. Med användning af det van- liga reduktionstalet af stockantalet till viktsiffror (en stock beräknad till 200 kg) kommer man till ett samladt tonkilometertal för ensamt de norr- ländska flottlederna omkring år 1900 af 900 millioner. Då man nu vet, att statsbanornas tonkilometertal för 1900 endast uppgick till knappt 800 mill. och hela svenska järnvägsnätets till mindre än 1,500 mill., finner man alltså att de norrländska flottlederna representera ett transportarbete som är större än statsbanornas och omkring tre femtedelar af det svenska järnvägsnätets. ^ Siffrorna blefve gifvetvis ännu betydligt högre om äfven det öfriga Sveriges flottleder kunde tas med i beräkning. Ensamt Klarälfvens vattenområde representerade enligt allmänna flottningsföreningens uppgifter under femårs- perioden 1892 —96 i årligt medeltal V/^ mill. timmer, motsvarande 74 i^iH- ton; och enligt en annan uppgift utgjorde de värmländska flottledernas tra- fik 1895 21/2 mill. timmer, d. v. s. 1/2 mill. ton.^ Transportkostnaderna ställa sig också helt naturligt ojämförligt lägre på flottlederna än på järnvägarna. Enligt en beräkning* ställde sig siffrorna pr stock på följande sätt: Flottnings- Järnvägsfrakt kostnad (enl. tar. 12) km kr kr i Ljusnan (1898—1902) P'^^ ^- ^^ ^- ^^ 1187 0:13 0:86 ' Kiingl. Väg- och vattenbyggnadskåren 61. * Jfr A. G. Högbom Om Norrlands näringar och deras naturliga betingelser (Verdandis småskrifter nr 72 Sthlm 1898) 35 f. Af ofvanstående uträkning framgår, att förf. går för långt, då han säger, att hela Sveriges järnvägsnät ej skulle förslå att utföra de norrländska flott- ledernas transportarbete. ' Öfverjägmästaren i Bergslagsdistriktet i sitt svar till Skogskomitén 1899 (i dess betän- kande 111 170 f.). Väg- och vattenbyggnadsstgrelsens betänkande öfver förslag till förbättrad farled mellan Vänern och Kattegat (Sthlm 1902) 153. * Benäget meddelad af jägmästaren H. Petterson.