Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Järnvägarnas betydelse för olika industrier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
norrländska distrikt påpeka i sina svar till skogskomitén 1899 kolningens
utbredning utefter järnvägslinjerna. Enligt 1905 års fabriksstatistik intar
äfven Västernorrlands län numera ett ansenligt rum i
träkolstillverkningen
med en produktion som utgör nära 13 % af hela landets; länet är det tredje i
ordningen med hänsyn till produktionens omfång, betydligt efter Koppar-
bergs och äfven efter Gäfleborgs län, men framför Örebro län. Träkol är
också ett af de mycket få godsslag, af hvilka statsbanorna norr om Storvik
afsända betydligt större kvantiteter än de mottaga; af de 102,000 ton som
1904 afgingo från norrländska statsbanestationer, var allt utom omkr. 3,000
ton destineradt till stationer i mellersta Sverige.^ Träkolskvantiteter afgingo
samma år från Norra stambanans stationer från och med Nyåker i Väster-
bottens län samt i större utsträckning från och med Graninge i Västernorr-
lands län ända ned till Storvik; ja t. o. m. i Norrbotten ha järnvägarna
lyckats framkalla den välbehöfliga träkolsbränningen. Så afgick 1904 en
mindre kvantitet från Ljusa på Gellivare-banan, och under mars till maj
1906 sändes äfven något litet träkol från Afvafors (norr om Boden) till
Uttersberg i Västmanland — en transport på 1,100 km.^
Siffrorna för tonkilometer och medeltransportlängd visa också tydligt
den starka tillväxten i träkolens transportlängd äfvensom dess absoluta
storlek. En jämförelse med stenkolstransporten, som kvantitativt vuxit myc-
ket starkare, är i detta hänseende lärorik, i det de två varorna i statsbane-
trafiken nästan bytt plats under perioden 1879—1895, då deras medel-
transportlängder äro kända; de utgjorde i km för
stenkol träkol
1879 81 46
1895 44 102
och sedan 1895 har träkolens medeltransportlängd stigit ännu mycket högre,
nämligen i
samtrafik, som är närmare nio tiondelar af hela trafiken —
inom parentes ett tecken till att varan går till bergslagen
— till 241 km
och i statsbanornas egentrafik till 118 km, medan stora kvantiteter gå ända
till 700 km. I jämförelse härmed betyder det mindre att transportkvanti-
teten på statsbanorna visade en med produktionen parallell, ganska afsevärd,
ehuru förmodhgen tillfällig nedgång mellan åren 1901 och 1904.^
Man finner alltså, att järnvägarna samtidigt med att de skapat existens-
möjlighet för järnindustrin inom dess gamla område och med långt gynn-
sammare förutsättningar än förut äfven varit af den största betydelse för en
rationell skogsvård genom skapande och uppmuntran af träkolsproduktionen.
’
1904 års godsslagsstatistik tab. 4 a uppger visserligen att banorna norr om Storvik äro
mottagare af 50,000 ton träkol, men häraf gå öfver 48,000 ton till Storvik och Ockelbo f. v. b.
till Gäfle —Dala och Dala—Hälsinglands järnvägar. Af det som ej på järnväg lämnar Norr-
land (d. v. s. landet norr om Storvik) går nästan allt till Stugsund, kanske för sjötransport
därifrån.
^
Denna trafik har ej upprepats i år, men detta på grund af att en betydligt större kvan-
titet nu går till Karlsviks nya järnverk vid Luleå (uppgifter benäget meddelade af stations-
mästaren O. S. Friberg).
’
Transportkvantiteten pä statsbanorna var 217,852 ton 1901 mot 168,875 1904, med ett
fall från 3,24 % till 1,90 % af hela godsmängden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
